Hjälp Oss hjälpa

Sätt in ditt bidrag på vårt 90-konto: 900139-7


  Samarbetspartner
   


     Externa Länkar

Powered by Squarespace
Sök / Search


       Facebook

Araliya Pre-school, Gonakowila

Projektansvariga: Ulla Axelsson  joxelsson@bahnhof.se

Föreståndare Thilaka Wijesundara poserar framför skolans nya skylt

Vi satsar och gör vårt första projekt till något mer
- än en vanlig förskola!


Vi vill lägga grunden till barnens intresse för framtida studier
 - Ge en gåva inför ett nytt år fyllt av förhoppningar för dessa barn!

Tveka inte - gåvan går oavkortat till barn boende i Ratmalana, en fattig förort söder om Colombo. Här bor och lever många fattiga familjer som arbetar och försörjer sig på textilfabriker. Många är också ensamstående föräldrar som kämpar för att få vardagen att gå ihop.

Med Din gåva kan Du bidra till att barnen får möjlighet att gå i vår förskola Araliya i Ratmalana. Här får barnen tillgång till Montessoripedagogik, förberedande träning inför skolstarten inklusive dans, sång, lek, utflykter och många kulturella aktiviteter.
Förskolan lägger grunden till barnens framtida studieintresse och SLBV´s mål är att tidigt stimulera barnen till att vilja gå i skolan.

Med Ditt bidrag gör Du det möjligt för barnen att fortsatt gå i förskolan.

Du kan
swicha Din gåva till SLBV. Swichnumret är: 123 900 13 97
Eller sätt in ett bidrag på vårt 90-konto: 90 01 39 -7

____________________________________________________________________________________________

Nu utvecklar vi förskolan i Gonakovila 

En vanlig dag på förskolan -- fast fotografen var ju där förstås!   

Verksamheten vid Araliya förskola i Gonakovila går nu in ett nytt och mycket intressant skede. Från kommunens sida är man intresserad av att skolan finns kvar och utvecklas. I samband med att myndigheterna för utbildning i Sri Lanka arbetar fram nya riktlinjer för landets förskolor vill Sri Lankas Barns Vänners (SLBV) styrelse nu utveckla förskolan i Gonakovila tillsammans med lärarna, så att den uppfyller myndigheternas krav. Vi vill att skolan blir ett utbildningscentrum som kan gagna hela området. Skolan ligger i ett mycket fattigt och marginaliserat område.

Araliya Pre-school, som skolan heter i Sri Lanka, har funnits i Gonakovila i ca 35 år. Området som ligger ca 20 km söder om Colombo betecknas som ett fattigt område. På 1980-talet startades här ett mjölkprojekt för att ge barnen frukost innan de gick till skolan. Projektet drevs av en inhemsk organisation, Mount Lavinia Friendship Society (MLFS) med visst ekonomiskt bistånd från adoptionsföreningen Sri Lankas Barns Vänner, SLBV. Föreståndare för mjölkprojektet var Ms. Thilaka Wijesundera som nu är rektor för förskolan.

1994 delades adoptionsföreningen och biståndsavdelningen inom SLBV och en ny biståndsförening bildades som fick namnet SLBV. Adoptionsföreningens nya namn blev Barnens Vänner.
Den lokala organisationen MLFS fortsatte att driva mjölkprojektet i Araliya förskola.

Från 2006 drivs förskolan av föreningen Sweden Sri Lanka Rathmalana Friendship Society. Myndigheterna har ställt hus och tomtmark gratis till förfogande. Förutom ytterst små bidrag från föräldrarna bekostas den totala driften inklusive reparationer av Sri Lankas Barns Vänner.

Cirka 40-50 förskolebarn går i skolan. Fem förskollärare arbetar i förskolan med Ms. Thilaka Wijesundera som rektor och ansvarig för verksamheten. Ytterligare en personal sköter städningen och är behjälplig med olika praktiska göromål. Biståndsföreningen Sri Lankas Barns Vänner bidrar med medel för underhåll av lokalerna samt till undervisningsmaterial för barnen.

Under åren har SLBV’s medlemmar och sponsorer bidragit till en omfattande upprustning av förskolan med bl.a  ny toalett, nya el-ledningar, ett grupprum för egna aktiviteter, nya bord och stolar i klassrummen.mm. Nyligen fick förskolan en ny dator och skrivare.

Det behövs dock ytterligare upprustning, taket läcker, betonggolvet har flera hål och trasiga områden och ett staket behövs framför förskolan av säkerhetsskäl.

Araliya – en modellförskola

Myndigheterna för utbildning i Sri Lanka håller på att arbeta fram riktlinjer för landets förskolor då man vill att de ska uppfylla vissa krav såsom säkerhet, lärarnas utbildning, lokalernas utformning m.m. I samband med detta arbete vill SLBV tillsammans med personalen vid Araliya utveckla förskolan efter de krav som myndigheterna ställer. Vi önskar  utveckla Montessoripedagogiken och öka lärarnas kunskap om barns lärande och utveckling. Detta ska ske genom att personalen fortbildar sig med olika kurser. Lärarna behöver också kunna engelska dels för att lära barnen och dels för att kommunikationen med SLBV ska fungera. Som ett första steg i utvecklingen till modellförskola har vi under 2015 gjort en organisationsplan och arbetsbeskrivning tillsammans med personalen. På sikt hoppas vi att förskolan ska utvecklas till ett Lärandecentrum i Gonakovila som kan vara ett stöd i utbildningen för barn och ungdomar i området samt deras familjer.
_______________________________________________________________________________________________

Julfirande och skolavslutning på Araliya förskola.
De vackra kläderna är sydda av skolans "fröknar"


_____________________________________________________________________________________________

Nästa termin!
Nya förväntansfulla elever!

_________________________________________________________________________________________________

Rapport från fem veckors frivilligarbete på Araliya Preschool
 
- i Ratmalana, Colombo, Sri Lanka


Mitt namn är Margareta Britting. Jag är 68 år, gift och bor i Västerås sedan många år. I fjol var jag och min man på semester i Sri Lanka. Jag blev berörd och förtjust i landet och bestämde mig för att komma tillbaka. Kontaktade Lahlit, som är platschef på Omni Travel, Mount Lavinia. Vi hade träffat honom under vår resa i fjol och han gjorde ett gott intryck. Jag bad honom titta om det fanns något jag kunde göra i Sri Lanka, t.ex. lära barn lite engelska. Han ordnade så jag skulle få arbeta på en förskola.

Den 23 oktober 2015 kl 05.05 landar jag på Colombos flygplats och hämtas av chaufför för körning till Omni Holiday Bungalow, där jag blir varmt emottagen av Sirisena som är ställets alltiallo. Här, 5 minuters promenad till stranden, ska jag bo i fem veckor. Pustar ut någon timme och blir sedan hämtad för avfärd till förskolan i Ratmalana. Skolan är belägen i ett mycket fattigt område. Bostäderna längs den illa asfalterade vägen påminner om de man ser i kåkstäderna i Sydafrika. Månadsavgiften för ett barn är ca 30 svenska kronor. Det fanns familjer som inte klarade den utgiften. De fick betala vad de orkade med.

Får träffa alla lärare och elever, vilket kändes som en skön upptakt inför kommande vecka.

Måndagen den 26 är min första arbetsdag. Hämtas efter frukosten av chaufför och är vid skolan halvnio. Barnen droppar in en efter en och hänger upp sina väskor med medhavd mat, tar adjö av sina föräldrar och sätter sig vid sina bord och småpysslar tills det är dags för samling. En del barn föredrar att stanna kvar utomhus i trädgården, där det finns gungor. Men när lärarna ringer i klockan går alla in.

Samlingen är mycket ceremoniell med tända ljus och rökelse. Det doftar gott. Barnen sjunger. Man avslutar samlingen med Sri Lankas nationallsång, Sri Lanka matha, Apa Sri Lanka, Namo, namo, namo, namo matha. Kunde efter någon vecka delta i hymnen, som är mycket vacker.

Förskolan har ca 46 barn i åldern 3 till 5 år. De är uppdelade i två grupper efter ålder och har varsin sal. De minsta barnen sysslar mycket med de pedagogiska leksakerna med siffror och bokstäver. De större barnen lär sig det lankesiska alfabetet. Förskolan arbetar efter Montessoripedagogiken. Stor del av tiden ägnas åt musik och dans. Jag noterar, att barnen blir bedömda efter sina färdigheter, precis som jag själv blev under min skoltid. Stjärnor i olika färger, allt efter färdighet.

Något annat som jag noterade var att barnen aldrig någonsin bråkade med varandra eller var avundsjuka eller irriterade på varandra. Jag frågade lärarna om detta och de såg så undrande ut. Som om det var en dum fråga. Naturligtvis bråkar de inte. Funderat en hel del på vad detta beror på. Uppfostrar vi våra små till individualister redan från småbarnsstadiet? Alla val de måste göra, att alltid få sina önskemål uppfyllda direkt, vilka kläder de vill sätta på sig, vilken ost de vill ha på brödet etc etc. Här hade barnen exakt likadana kläder, flickorna röd kjol och vit blus, pojkarna röda kortbyxor och vit skjorta. Man behöver inte jämföra sina kläder med varandra.

Hur undervisar man så små barn i ett främmande språk? Kommer ihåg min egen sons hemspråksundervisning, där hans lärare spelade memory med honom. Jag köpte några kartonger memory här i Sverige och tänkte att det kanske är en bra metod. I en lite avskild vrå samlade jag fyra barn åt gången och spelade memory med dem. Det gick bättre och bättre vecka efter vecka och till slut ville de inte göra något annat. Vi sjöng lite, sysslade med de pedagogiska leksakerna, repeterade färger, former, fordon, grönsaker mm. Men, de pekade alltid på memorykartongen och ville spela. Det kändes väldigt fint för mig.

Min sista dag på förskolan är oförglömlig. Barnen hade klätt sig i det allra finaste de hade. Varje barn hade gjort en blomsterkrans att ha på huvudet. De hade också gjort en till mig. Hela dagen ägnades åt lek och skoj, barnens uppträdanden, tårta och läsk. En av lärarna hade gjort grytlappar, dukar och tabletter som överlämnades till mig. En fotograf hade varit på skolan en vecka innan och fotograferat oss alla och jag hann få ett foto med hela gänget.

Alla barnen, och lärarna Thilaka Weejesandara, Chandrika Saparamadu, Thanuja Udayanganee, Thilini Shanika, Nimalee Samanmalee, var de som gjorde mina veckor till en tid jag aldrig ska glömma.